skriv när du kommer tillbaka, jag är berädd.

Men det är lugnt, hör av dej du när du har tid...
du vet ju ändå att jag kommer svara när du än skriver, så vänta lite till, liiite, så jag hinner bli lagom sårad och tillräckligt dessperat för att lossas tro på din dåliga ursäkt och sen börja tro på allt du säger ännu en gång, att det ändå någon gång ska bli vi, precis som det alltid blir, att vad som än händer har vi ändå en framtid tillsammans, hur lång ifrån varann vi än kommer och hur mycket vi än sårar varann så är det ändå vi två en kort stund, sen är det dax att såra varanndra igen. och så fortsätter det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0